Förhållanden.
Visst är det konstigt egentligen`?
Hörde på radion imorse då de diskuterade hur man blir av med otrohet. En kille hade förslaget att helt enkelt hålla sig till att var singel så att ingen behöver bli sårad. En annan tjej gav mig en tankeställare. Hon förklarade att hennes pojkvän tidigare hade varit otrogen, men hon hade sagt till redan i ett tidigt skede att han skulle berätta om han tyckte någon annan tjej var snyg/tilldragande. De kunde ju ha trekant? Eller om hon själv inte tyckte den tjejen var attraherande så kunde han ju träffa henne bara han berättade för henne INNAN. Lite snedvriden uppfattning anser jag. Beror det på att jag inte dras till tjejer?
Har man ett förhållande där killen dras till någon annan, är det då ett sunt förhållande? Hon kommer ju aldrig kunna känna att han ratar alla andra tjejer i världen för henne, att JUST HON är den rätta.
Kan man möjligen må bra utav det? Inte jag i alla fall.
Viserligen är jag inte speciellt svartsjuk av mig, men om Kim skulle känna för någon annan så vill jag självklart veta om det och andra sidan skulle jag nog inte ha samma känslor förhonom då. Vilket troligen leder till ett uppbrott, vilket han kanske inte vill? En ond cirkel med andra ord...
Så varar ärlighet längst? (Obs! Detta har ingenting med vårat förhållande att göra, jag bara drog en intressant paralell)
Dessutom tycker jag att det är konstigt efter separationer/uppbrott utav långa förhållanden. Man kanske har gemensamma vänner, man har levt tillsammans och är en "liten familj" men, helt plötsligt är man inte varandras familjer och kommer aldrig mer att vara det. Man tappar alla "den andra partens" närstående(oftast, inte alltid).
För vänskap, håller det? Jag tvivlar, i alla fall om någon utav parterna har känslor kvar. Kanske med tiden? Tiden läker alla sår, inte sant?
Nog med filosoferandet, nu ska jag slänga mig in i duschen så att jag luktar gott när älskis kommer hem, som det känns nu känns ju trots allt JÄTTEBRA!
Och det är nuet som räknas, inte sant?
Hörde på radion imorse då de diskuterade hur man blir av med otrohet. En kille hade förslaget att helt enkelt hålla sig till att var singel så att ingen behöver bli sårad. En annan tjej gav mig en tankeställare. Hon förklarade att hennes pojkvän tidigare hade varit otrogen, men hon hade sagt till redan i ett tidigt skede att han skulle berätta om han tyckte någon annan tjej var snyg/tilldragande. De kunde ju ha trekant? Eller om hon själv inte tyckte den tjejen var attraherande så kunde han ju träffa henne bara han berättade för henne INNAN. Lite snedvriden uppfattning anser jag. Beror det på att jag inte dras till tjejer?
Har man ett förhållande där killen dras till någon annan, är det då ett sunt förhållande? Hon kommer ju aldrig kunna känna att han ratar alla andra tjejer i världen för henne, att JUST HON är den rätta.
Kan man möjligen må bra utav det? Inte jag i alla fall.
Viserligen är jag inte speciellt svartsjuk av mig, men om Kim skulle känna för någon annan så vill jag självklart veta om det och andra sidan skulle jag nog inte ha samma känslor förhonom då. Vilket troligen leder till ett uppbrott, vilket han kanske inte vill? En ond cirkel med andra ord...
Så varar ärlighet längst? (Obs! Detta har ingenting med vårat förhållande att göra, jag bara drog en intressant paralell)
Dessutom tycker jag att det är konstigt efter separationer/uppbrott utav långa förhållanden. Man kanske har gemensamma vänner, man har levt tillsammans och är en "liten familj" men, helt plötsligt är man inte varandras familjer och kommer aldrig mer att vara det. Man tappar alla "den andra partens" närstående(oftast, inte alltid).
För vänskap, håller det? Jag tvivlar, i alla fall om någon utav parterna har känslor kvar. Kanske med tiden? Tiden läker alla sår, inte sant?
Nog med filosoferandet, nu ska jag slänga mig in i duschen så att jag luktar gott när älskis kommer hem, som det känns nu känns ju trots allt JÄTTEBRA!
Och det är nuet som räknas, inte sant?
Kommentarer
Trackback
